Jag tycker det är läskigt att hoppa från minsta lilla höjd ner i bassänger. Upp till en meter går bra, trean är läskig, men funkar om jag inte tänker för mycket. Från femman är det högsta jag hoppat. Och det är ju vidrigt läskigt. Jag har stått och frusit där uppe, vankat fram och tillbaka, stirrat ner på bassängbotten, laddat och laddat, fegat ur, laddat igen, fegat ur och tiden bara går och går och det blir ju bara värre.
Men så var jag på ett badhus i Umeå för två år sedan och stod igen där på femman och förstod inte alls varför jag ens fått för mig att klättra upp från första början. Och jag står där länge. Och sen kommer det upp ett ganska litet barn, ställer sig på kanten, tar ett andetag, och hoppar beslutsamt. Nästa gång hen kom upp frågade jag vad det hemliga knepet var och fick till svar: “Jag tänker bara om jag hoppar, så går det jag önskar mig mest av allt i uppfyllelse. Då känns hoppet superlätt” Och så hoppade hen igen.
Jag blev väldigt imponerad och inspirerad, så jag gick fram till kanten, tänkte på det jag önskade mig mest, och precis som hen sagt så kändes hoppet lätt efter det! Och jag hoppade! Och så gjorde jag samma sak igen några gånger bara för att det var så kul och för att det kändes som att jag faktiskt gjorde något vettigt för att mina drömmar skulle slå in (haha).
Men så vad har att hoppa från femman med dundertorsdag att göra då? För mig är det ungefär lika jobbigt att hoppa ner i bassänger från höga höjder, och därför har jag provat att använda det här mindsetet även när jag ska ta min medicin, min dunderhonung. Och det fungerar verkligen! Det känns mycket lättare när jag tänker att om jag bara sätter sprutan i benet så kommer mina drömmar att gå i uppfyllelse. Att det inte är sant spelar absolut ingen roll.
Har du något mindset när du tycker något är jobbigt eller läskigt?
