Att ha en kronisk sjukdom innebär såklart att vi gör en del saker som personer som inte har kroniska sjukdomar inte gör, iallafall inte i samma utsträckning. Till exempel har möten med vården eller tar dunderhonung med jämna mellanrum. Här kommer tre exempel från min vardag på sånt som jag nog inte hade gjort om jag inte haft en kronisk sjukdom. Kanske kommer du känna igen dig och gör likadant, eller kanske inte.
Kollar vädret för att se hur jag kommer må – inte hur jag ska klä mig
Jag är väldigt dålig på att klä mig efter väder. Jag ligger liksom alltid en dag efter. Det var ju sol och varmt igår – så idag blir det lättare kläder. Det var ju regn igår, så då åker den gula regnjackan på idag. Denna metod är ej att rekommendera. För jag är alltid felklädd. Men självklart kollar jag ju på väderprognoser då och då, men av en helt annan anledning. För jag mår ofta inte så bra vid stora och snabba väderförändringar. Särskilt dåligt mår jag vid kraftiga lågtryck. Då brukar jag få mycket ont, bli stel och pangtrött. Därför brukar jag försöka ha lite koll så jag vet vad som komma skall, och att jag kan planera saker så gott det går därefter.
Blir bakis utan alkohol
Dagen eller dagarna efter att jag gjort något som kräver mer energi av mig än vanligt så blir jag bakis. Just idag är jag lite bakis av att jag igår var på äventyr med mitt fadderbarn. Men annars var det ganska länge sen nu i och med att jag i princip bara är hemma nu i pandemivardagen. När det inte var en pandemi blev jag till exempel alltid bakis av att gå på konserter med ståplats. Men jag tycker ju om det mycket, så det är värt att vara lite paj i kroppen dagen efter. Och det spelar liksom ingen roll om jag dricker alkohol eller inte. Jag blir bakis oavsett, med samma symptom.
Har mediciner lite här och där
För tre år sedan var jag i princip på ständig resande fot, i ständig rörelse och hade alltid ett tåg att passa. Mina sprutor packades med lite var stans. Pennfacket var ett favoritställe (fram tills det var en medpassagerare med sprutfobi på en buss som svimmade när jag slängde upp mitt pennfack för att anteckna något) och glasögonfodral har varit multiförvaring för glajjor och sprutor. Lite överallt i jackor, väskor, bilen, lådor och krukor hittar jag smärtstillande och inflammationsdämpande. Och på de mest udda och vanliga ställen kan använda sprutor förvaras i väntan på att bli inlämnade på apoteket som medicinskt avfall. Ja, jag har en sån där burk, men mina sprutor har ofta minst en mellanlandning någon annanstans innan de når slutdestinationen. Och eftersom jag inte bor med barn kan det ju inte skada någon.
Vad gör du som du inte hade gjort om du inte haft en kronisk sjukdom?
